Sjätte April
Stör du dig på det, så skit i det..
Usch vad man kan bli irriterad vissa dagar, känns som om jag inte träffat markus på hur många dagar som hest nu ju..
Och nu tar man då sig inte någonstans..
Ibland kan man bara bli så irriterad på när någon i familjen inte förstår sig på en,.. Ja, hur en tonåring tänker, nått sånt.. Vi är i en period som alla någon gång i livet tar tig/har tagit sig igenom.. En period som vi går över till vuxenlivet, oftast också då man sätter föräldrarnas tålamod på prov. Och det har alla som redan är vuxna gjort.
Nu för tiden kanske vi inte bara vill umgås med familjen som vi gjorde ofta när vi var mindre, vi kanske också vill ha vänner utanför familjen. Vi kanske inte bara vill förändra det kanske också sättet, vi kanske inte bara vill vara småbarn i föräldrarnas ögon utan också visa att vi klarar av det mest på egenhand. Vi kanske anses som egoistiska eller något sånt, men hallå, vi försöker faktiskt visa att vi också kan!
Vissa dagar kanske vi har konstiga humör svängningar, från att vara superglad till att helt plötsligt börja gråta eller vara helt pissed off.
Ni kanske tycker att vi testar var våra gränser finns alldeles för mycket, men tänk er själva hur ni och era vänner var under eran barndom, satt ni hemma med mamma och pappa hela dagarna eller ville ni testa på nya saker?
Det kanske inte är så bra att testa på sprit, cigg och snus men vi måste prova oss fram och lära oss av våra misstag och pröva saker som kanske inte tillkommer vardagen.. Vi är inte helt galna trots allt, ni kanske tror det, men egentligen vill vi bara lära oss hur det känns och hur verkliga livet är. Hur skulle det se ut om vi bara satt hemma och inte visst någonting senare till vuxenlivet? För vi är faktiskt helt medvetna om att det kommer hända förr eller senare, det vet ni också, ni vill bara inte inse det.
Alla tonåringar har rädslor, att inte passa in, vi vill inte vara helt annorlunda till skillnad från andra.
Vi kanske inte alltid verkar ta in det ni säger men egentligen kan vi sitta och fundera på det ett tag, kanske till nästa dag eller till och med till nästa månad. Det kanske verkar som om vi inte bryr oss alls, men egentligen gör vi det, vi vet bara inte hur vi ska uttrycka oss korrekt utan att det ska bli fel.
Okej, nu har jag pratat ut mig och känner mig mycket bättre..
Hoppas att det är någon som förstår och tar in det jag skrev, jag menar verkligen det jag skriver och det kan inte vara så svårt att förstå..
Puss&kram
Usch vad man kan bli irriterad vissa dagar, känns som om jag inte träffat markus på hur många dagar som hest nu ju..
Och nu tar man då sig inte någonstans..
Ibland kan man bara bli så irriterad på när någon i familjen inte förstår sig på en,.. Ja, hur en tonåring tänker, nått sånt.. Vi är i en period som alla någon gång i livet tar tig/har tagit sig igenom.. En period som vi går över till vuxenlivet, oftast också då man sätter föräldrarnas tålamod på prov. Och det har alla som redan är vuxna gjort.
Nu för tiden kanske vi inte bara vill umgås med familjen som vi gjorde ofta när vi var mindre, vi kanske också vill ha vänner utanför familjen. Vi kanske inte bara vill förändra det kanske också sättet, vi kanske inte bara vill vara småbarn i föräldrarnas ögon utan också visa att vi klarar av det mest på egenhand. Vi kanske anses som egoistiska eller något sånt, men hallå, vi försöker faktiskt visa att vi också kan!
Vissa dagar kanske vi har konstiga humör svängningar, från att vara superglad till att helt plötsligt börja gråta eller vara helt pissed off.
Ni kanske tycker att vi testar var våra gränser finns alldeles för mycket, men tänk er själva hur ni och era vänner var under eran barndom, satt ni hemma med mamma och pappa hela dagarna eller ville ni testa på nya saker?
Det kanske inte är så bra att testa på sprit, cigg och snus men vi måste prova oss fram och lära oss av våra misstag och pröva saker som kanske inte tillkommer vardagen.. Vi är inte helt galna trots allt, ni kanske tror det, men egentligen vill vi bara lära oss hur det känns och hur verkliga livet är. Hur skulle det se ut om vi bara satt hemma och inte visst någonting senare till vuxenlivet? För vi är faktiskt helt medvetna om att det kommer hända förr eller senare, det vet ni också, ni vill bara inte inse det.
Alla tonåringar har rädslor, att inte passa in, vi vill inte vara helt annorlunda till skillnad från andra.
Vi kanske inte alltid verkar ta in det ni säger men egentligen kan vi sitta och fundera på det ett tag, kanske till nästa dag eller till och med till nästa månad. Det kanske verkar som om vi inte bryr oss alls, men egentligen gör vi det, vi vet bara inte hur vi ska uttrycka oss korrekt utan att det ska bli fel.
Okej, nu har jag pratat ut mig och känner mig mycket bättre..
Hoppas att det är någon som förstår och tar in det jag skrev, jag menar verkligen det jag skriver och det kan inte vara så svårt att förstå..
Puss&kram
Kommentarer
Trackback
