9 Februari

Nu är jag hemma i Luleå. Har städat läggan och gjort det fint. :) Nöjd.
Men ändå känns allt så långt ner i botten som det bara kan bli.
Ingenting känns så bra som det en gång kändes.
Vet inte vad jag vill med mitt liv nåmer, och att en annan sitter och trycker ned mig känns inte mycket bättre.
Jag känner mig bara sämre och sämre och obetydligare och obetydligare.
Vill bara falla ihop och gråta just nu.
Ingenting gör mig glad.
Inte ens musiken, och då är det illa.. Brukar aldrig känns mig så här värdelös,
brukar faktiskt känna mig som superkvinnan. Men inte nåmer. Allt, allt är bara fel.

Ojoj, vilket inlägg. Hurray...! Glada klubben. Mmm,säkert. Nu orkar jag inte det här bajset nåmer.

Bye



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0