...

Vad är det som styr mig egentligen?
Det känns inte som om jag följer mitt hjärta nåmer.
Känner mig bara sviken och förnedrad och då följer jag vad hjärnan tycker.

Jag gör inte rätt, men det gör inte du heller.
Jag känner mig sårad p g a dig, och jag vill inte att du ska ta mig förgivet.
Det ska du inte göra heller.

Ingen av oss gör det rätta, det kan jag hålla med om.
Och jag vill bara visa dig hur det känns för mig, i princip varje dag.
Du hör knappt av dig längre och det gör inte saken bättre när du vet att jag redan mår dåligt av att vara här.
Du vet att jag hatar att vara ensam, och du ringer inte ens nåmer.

Jag känner mig misslyckad, jag känner att jag misslyckas med allt.
Vet inte om du kommer att ringa nu efter att jag sa så,
jag vill men ändå inte.
Men ringer du, du kan redan nu få veta att du inte behöver ha så stora förhoppningar över att jag svarar.
Eller rättare sagt inga förhoppningar alls. För jag tänker inte ge med mig, med att svara.

Vill du prata med mig så får du göra det öga mot öga, in real life. Komma till mig och visa att du inte är så feg som du verkar.
Nu är jag less, jag är verkligen less. Jag älskade de här tiderna med dig.
Men jag tror inte att vi klara varandra nåmer.

Jag bestämmer inte nåmer när, var och hur vi ska prata nu är det bara vänta och se.
Alltså, inga tider, inga datum eller via vad . Get used to it.

Jag hatar att jag älskar dej och jag älskar dej så mycket att jag hatar mej.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0